lördag 15 februari 2014

Ekoxarnas värld II (andra delen)

I detta inlägg vill jag bland annat visa bilder från kampen och ge lite biologisk fakta om ekoxarna.


Det finns inte några exakta uppgifter på hur lång tid det tar för en ekoxe att bli en helt fullt utvecklad ekoxe. Det finns ungefärliga uppgifter på hur länge den lever som fullt utvecklad ekoxe men tiden från ägg till ekoxe är fortfarande fylld med frågetecken vilket ökar mitt intresse och gör det härligt mystiskt.

Lukas som alltid finns vid min sida är lika fascinerad av ekoxarna som jag. Han letar själv upp dem och kan ligga och titta på dem länge.

Efter 4-7 år vaknar hanen efter att ha legat under jord och då har han tyvärr bara några veckor på sig att leva. Under denna tid dricker han sav från ekar och lite annat sött  som ex juicen från frukt och även honung. Han ska även under denna tid kampa med andra hanar och hitta en hona att para sig med.

På kanten av en gren där målet är att få ner sin motståndare.

Med ett nytt stadigare grepp..

.. lyfter han motståndaren..

..och kastar ner den andra.

Denna gång besegrad men inte död. Han kryper vidare och tar upp en kamp med ny ekoxe som han vinner.

Honan väljer omtänksamt ut bästa stället för sina ägg. Jorden ska vara lätt och  det ska finnas gamla döda ekstammar i omgivningen. Ibland gräver hon så långt som 50 cm ner. Honan lägger inte alla sina ägg på samma ställe utan väljer lite olika platser. Troligtvis för att säkra ifall något händer äggen eller stället hon valt.
När hon lagt sina ägg, dör hon. Honan lever några veckor längre än hanen som dör kort efter parningen.

Det tar ca 3 veckor för äggen att kläckas och då kryper små vita larver ut och börjar äta av sin omgivning som honan noggrant valt ut.
Man antar att när ca 1 år gått har den hunnit ömsa skinn 2 gånger. Larven äter under ca 2 – 3 år så att den kan växa till sig. Den behöver ett stort fettlager för att sedan sluta äta och krypa ut ur trämiljön den varit i i flera år för att gräva ner sig i jorden.
När larven gör detta är den beigeaktig till färgen av allt fett och ca 10 cm lång.

När den grävt ner sig i jorden bygger den en rund kammare ca 10 cm i diameter.
Det tar larven ca. 3-6 veckor att förvandlas från larv till puppa. Efter det sker den stora förvandlingen som man kallar metamorfos, vilket betyder att kroppsformen förändras helt.
När ekoxen är helt utvecklad lämnar den inte sin kammare förrän efter ytterligare ett år.
Ekoxen äter och dricker inget under denna tid och när sommaren kommer med den första riktiga värmen kryper den upp och möter världen för första gången och med några veckor kvar att leva.



Hoten mot ekoxen är många. Habitaten dess ägg, larver och puppor behöver för att överleva och utvecklas i alla dessa år försvinner allt eftersom det städas upp för mycket eller ändras i miljön. De behöver döda murkna ekstammar för att klara sig. Väl utvecklad ekoxe lurar faror överallt, fåglar, trafik, människor, miljöförstöring osv.

Det är alltså inte bara en stor skalbagge vi möter. Det är ett mirakel med tanke på hur vi hanterar och beter oss i naturen. Med så många års utveckling…. är det med kärlek, beundran och lycka vi möter dem. Jag är otroligt tacksam att till slut få se och uppleva dessa vackra insekter.
Låt oss alla hjälpas åt för att bevara dem och andra djur. De behöver vår förståelse och hjälp med att bevara känsliga habitat. Vi kan inte bara konsumera om de ska få fortsätta finnas till.

Med respekt tittar Lukas på dem. När de kommer för nära flyttar han på sig. Så mycket större han är men ändå är det ekoxens mark.
 

15 kommentarer:

  1. Underbara bilder och kanontext!

    SvaraRadera
  2. Så kom del två om Ekoxarna, väl värd att vänta på. Underbara bilder på detta spännande djur med sin ovanliga och iögonfallande kroppsbyggnad/skal. Fascinerande text om deras livscykel, tänk vad känslig dessa varelser måste vara mot minsta lilla "störning". Det är som du skriver ett mirakel att de lyckas utvecklas och bli en färdig Ekoxe.
    Förstår att du verkligen känner dig priviligierad att fått möta denna gigant.
    Härliga bilder, spännande serie på tvekampen på stubben som slutar med motståndarens fall, häftigt med rörelse oskärpan på förloraren som faller till marken.
    Näst sista bilden också lite speciell och ger en drömsk känsla när den blickar in mot det okända, härlig värme i bilden och spännande oskärpe cirklar som ger den där drömska effekten.
    Tack för en fin stund med härliga bilder och informativ och spännande text om deras liv :)
    Med vänlig hälsning Christer K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhh tack kära vän för din fantastiska beskrivning till kommentar! :-)

      Radera
  3. Oj vilka fantastico djur du hittat. Tycker mycke om dina bilder och texten så jag lärde mej något. Mycke bra blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för din kommentar Habib! :-)

      Radera
  4. Nu vet jag varför din syster Tammy tar fantastiska bilder, det är genetiskt. Det måste vara genetiskt då du också tar fantastiska bilder. Fast jag gillar dina bilder en gnutta mer, för Tammy ska hela tiden fotografera mygg :) Jag har sagt till henne att mygg ska man inte fotografera utan slå ihjäl. Annars blir ännu fler som flyger omkring och sticks. Fast hon lyssnar inte och kanske tur är det. För bilderna är fina, man säg nu inte till henne att jag har sagt det. Hon kanske börjar tro att jag egentligen tycker om mygg, men det kan jag redan nu dementera.

    Din sista bild på ekoxen är magisk. Jag blir riktigt sugen på att läsa lite om ekoxarna och kanske kan jag fånga någon på bild i år. Fast det gäller att hitta dom och jag har ingen utmärkt sökhund som du. Lukas verkar vara en fena på att hitta ekoxar.

    /Gunnar

    SvaraRadera
  5. Nu vet jag varför din syster Tammy tar fantastiska bilder, det är genetiskt. Det måste vara genetiskt då du också tar fantastiska bilder. Fast jag gillar dina bilder en gnutta mer, för Tammy ska hela tiden fotografera mygg :) Jag har sagt till henne att mygg ska man inte fotografera utan slå ihjäl. Annars blir ännu fler som flyger omkring och sticks. Fast hon lyssnar inte och kanske tur är det. För bilderna är fina, man säg nu inte till henne att jag har sagt det. Hon kanske börjar tro att jag egentligen tycker om mygg, men det kan jag redan nu dementera.

    Din sista bild på ekoxen är magisk. Jag blir riktigt sugen på att läsa lite om ekoxarna och kanske kan jag fånga någon på bild i år. Fast det gäller att hitta dom och jag har ingen utmärkt sökhund som du. Lukas verkar vara en fena på att hitta ekoxar.

    /Gunnar

    SvaraRadera
  6. Heeej Gunnar och tack för din kommentar! Jag har också lite problem med hennes kärlek till mygg. Tycker faktiskt att det går för långt ibland. Vi kan komma ut i skogen och då kan Tammy bli helt knäckt om där inte finns några mygg. Ja hon kan till och med börjar snitta lite i handlederna för att dra dem till sig. Brrrr vad jobbigt det där är. Men hon är duktig och skulle aldrig skada något djur.

    Nej för tusan, jag säger inget! Hon kan själv läsa. Ha ha ha!!! :-)))

    SvaraRadera
  7. Jonna,
    fina bilder på Ekoxarna. Jag gillar Lukas nyfikenhet. Ge grabben en kamera också. ;-)

    Kramis
    Yngve

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Yngve för din kommentar! Han har redan en kamera. Får väl ta och göra en blogg med hans bilder! Ha ha.

      Radera
  8. Hahahahahaha :) Åhhhh hjälp, jag fick så ont i magen nu när jag läste :)) Galningar!!! :)
    Jag såg mygg häromdan. Jag såg dom t.o.m då där låg snö. Det kommer bli ett Gunnar- år i år :))

    Jonna, det är viktigt att dela med sig till djuren. Kan man bjuda på en arm eller två, jamen då är det bara att köra på :) Att se hur glada dom blir är värt både det ena å andra :)))
    Ni två ska få se på myggbloggar i år. Alla inlägg med mygg på min sida är till er. Gunnar och Jonna ;))

    Kram på er :)

    SvaraRadera
  9. Underbara bilder Jonna. Grattis.
    Brigitte

    SvaraRadera
  10. Fina bilder Jonna.

    SvaraRadera

Tack för ditt inlägg!