Gröna ögon i ett lila hav

Det var en trist gråmulen dag och regnskurarna kom med jämna mellanrum.

Jag var ledig och till slut kände jag mig desperat av att jag inte fått min dagliga energidos av naturen. Jag kände inte för att åka någonstans så jag beslutade mig för att gräva ner mig i makroträsket i min trädgård. Den natur jag fann där gjorde mig lika lycklig som naturen alltid gör mig.

 

Det här är en del av den värld jag upplevde. 

 

Jag hörde en låg viskning i den lila världen:

Någon sa: - vad vill den grönögda främlingen här i vår värld?

 

Det här var den dagen då han passerade vår väg. En främling från en annan galax.

En röst sa till mig: - Vänd dig om och möt främlingen!

 

Främlingen berättade för mig: - "Denna planet har ett problem! De flesta av dess invånare är olyckliga större delen av sin tid.

 

Så är det kanske, sa jag till främlingen, men kan du ta det där från början.

 

Främlingen sa: -Ok, detta har hänt: I begynnelsen skapades universum och detta har gjort många människor upprörda. Många grupper av invånare betraktar detta som helt fel. Religioner för de olika grupperna har därefter tillkommit för att förklara hur allt ligger till men detta har skapat många delade meningar om vad som är rätt eller fel. Av den anledningen har de olika grupperna börjat strida och slå ihjäl varandra".

 

 

 

Främlingen fortsatte: Vad som också förvånar mig är att även intelligenta invånare gör analyser utifrån situationer enbart efter igenkännande och bedömmer inte varje situation för sig. Alla tror till exempel att regnet kommer ifrån de vita missfärgningarna på den blå himlen. Sanningen är den att det är vi från min galax som gör alla regndropparna men det är det ingen som sett och då är det inte så, tror de.
 

- Aha, kan du inte visa hur ni gör?

 

Först hände ingenting och några sekunder senare fortsatte ingenting att hända. Till slut hörde jag en suck och den första regndroppen kom.



 

 

 

Efter det gjorde han något som vi förmodligen skulle kalla för regndansen fast det var efter regnet.

 

Sedan började främlingen sjunga. Inget jag tidigare hört men i mina öron var det vackert just för att främlingen bjöd så på sig själv.  

- Tack sa jag.

Främlingen svarade: - Det här är något invånarna borde prova. Jag gör det för min egen skull och behöver inte någon att betygsätta mitt arbete. Mår jag bra kan jag få andra att må bra. Kan jag inte få andra att må bra får jag vara tyst.
Invånarna här tycks inte bara vara i strid med sig själv och varandra utan också med deras natur och de andra djuren där. De vill bemästra allt men allt de åstadkommer är strid, lidande och obalans.



 

- Hmm.. Tänk om man bara lätt kunde lösa allt det där.

 

Främlingen svarade: - Det kan man. Det finns en mindre ordning i den större ordningen. Lösningen är svaret på frågan: "Var börjar förändringen?"

 

 



Känslan av ljus och ljud

Med mycket mer ljus som fyller alla med energi går det också från tysthet till uppvaknande med alla härliga vårljud. Att sätta sig ner och sluta ögonen och meditera med all fågelsång toppar meditationen.

Dagarna har varit fyllda med mycket den senaste tiden men här kommer i alla fall lite bilder som går i konstens tecken. Med det menar jag att jag inte vill fokusera på skärpan utan på känsla i bilden som helhet.

Ta ett djupt andetag och tänk på allt som "kan bli" och inte på vad som "kunde varit".

Skärfläckan

Välkomna till skärfläckans värld! Följande bilder har jag fotograferat längs skånes sydkust.

Skärfläckan är en flyttfågel och den brukar vanligtvis komma till sverige i mars.
Namnet betyder "den fläckiga fågeln som lever på små öar".
1927 kom skärfläckan tillbaka som häckfågel i Sverige och då först till Skåne.
Idag uppnår det svenska beståndet mellan 1 200 och 1 500 par.

Av vadfåglarna är skärfläckan den vadarfågel som simmar och den gör det riktigt bra också.

 

I maj kläcks äggen som kan vara 3-5 stycken. Ungarna ligger inte kvar i boet utan går med detsamma ut till vadplatserna tillsammans med sina föräldrar. Skärfläckan håller till på koncentrerade platser och är kolonihäckande.

 

Med den uppåtböjda näbben sveper den fram och tillbaka längs vattenytan och plockar på detta sätt ut kräftdjur, fiskrom och alger som den äter. Ibland kan den också ta en orm.

 

 

Skärfläckorna går till attack mot måsar och kråkor i grupp om dessa kommer

för nära deras bon. Skärfläckorna lyckas för det mesta jaga bort dem, men det händer att en mås eller annan fågel tag i en unge eller ett ägg. En annan taktik som skärfläckan också använder
för att skydda sina bon är att agera som om den har brutit en vinge och på detta sätt dra uppmärksamheten från boet.

 

Under juli, augusti och september ruggar de och innan de vuxna fåglarna ruggat färdigt ger de unga fåglarna sig av mot de platser där de ska övervintra.

 

De vuxna fåglarna flyttar under september och början av oktober.

 

Ekoxarnas värld II (andra delen)

I detta inlägg vill jag bland annat visa bilder från kampen och ge lite biologisk fakta om ekoxarna.

Det finns inte några exakta uppgifter på hur lång tid det tar för en ekoxe att bli en helt fullt utvecklad ekoxe. Det finns ungefärliga uppgifter på hur länge den lever som fullt utvecklad ekoxe men tiden från ägg till ekoxe är fortfarande fylld med frågetecken vilket ökar mitt intresse och gör det härligt mystiskt.


Lukas som alltid finns vid min sida är lika fascinerad av ekoxarna som jag. Han letar själv upp dem och kan ligga och titta på dem länge.

Efter 4-7 år vaknar hanen efter att ha legat under jord och då har han tyvärr bara några veckor på sig att leva. Under denna tid dricker han sav från ekar och lite annat sött  som ex juicen från frukt och även honung. Han ska även under denna tid kampa med andra hanar och hitta en hona att para sig med.

På kanten av en gren där målet är att få ner sin motståndare.

Med ett nytt stadigare grepp..

.. lyfter han motståndaren..

..och kastar ner den andra.

Denna gång besegrad men inte död. Han kryper vidare och tar upp en kamp med ny ekoxe som han vinner.

Honan väljer omtänksamt ut bästa stället för sina ägg. Jorden ska vara lätt och  det ska finnas gamla döda ekstammar i omgivningen. Ibland gräver hon så långt som 50 cm ner. Honan lägger inte alla sina ägg på samma ställe utan väljer lite olika platser. Troligtvis för att säkra ifall något händer äggen eller stället hon valt.
När hon lagt sina ägg, dör hon. Honan lever några veckor längre än hanen som dör kort efter parningen.

Det tar ca 3 veckor för äggen att kläckas och då kryper små vita larver ut och börjar äta av sin omgivning som honan noggrant valt ut.
Man antar att när ca 1 år gått har den hunnit ömsa skinn 2 gånger. Larven äter under ca 2 – 3 år så att den kan växa till sig. Den behöver ett stort fettlager för att sedan sluta äta och krypa ut ur trämiljön den varit i i flera år för att gräva ner sig i jorden.
När larven gör detta är den beigeaktig till färgen av allt fett och ca 10 cm lång.

När den grävt ner sig i jorden bygger den en rund kammare ca 10 cm i diameter.
Det tar larven ca. 3-6 veckor att förvandlas från larv till puppa. Efter det sker den stora förvandlingen som man kallar metamorfos, vilket betyder att kroppsformen förändras helt.
När ekoxen är helt utvecklad lämnar den inte sin kammare förrän efter ytterligare ett år.
Ekoxen äter och dricker inget under denna tid och när sommaren kommer med den första riktiga värmen kryper den upp och möter världen för första gången och med några veckor kvar att leva.



Hoten mot ekoxen är många. Habitaten dess ägg, larver och puppor behöver för att överleva och utvecklas i alla dessa år försvinner allt eftersom det städas upp för mycket eller ändras i miljön. De behöver döda murkna ekstammar för att klara sig. Väl utvecklad ekoxe lurar faror överallt, fåglar, trafik, människor, miljöförstöring osv.

Det är alltså inte bara en stor skalbagge vi möter. Det är ett mirakel med tanke på hur vi hanterar och beter oss i naturen. Med så många års utveckling…. är det med kärlek, beundran och lycka vi möter dem. Jag är otroligt tacksam att till slut få se och uppleva dessa vackra insekter.
Låt oss alla hjälpas åt för att bevara dem och andra djur. De behöver vår förståelse och hjälp med att bevara känsliga habitat. Vi kan inte bara konsumera om de ska få fortsätta finnas till.

Med respekt tittar Lukas på dem. När de kommer för nära flyttar han på sig. Så mycket större han är men ändå är det ekoxens mark.

 

Ekoxarnas värld I (första delen)

Det tog oss tre säsonger innan vi äntligen hittade dem. Det var nästan så vi gav upp i sökandet. Vi var till och med i Blekinge och på Hasslö och letade efter de stora underverken till insekter.

En varm dag efter jobbet ringer jag Tammy och frågar om vi inte ska ta en tur och göra ett nytt försök.
När vi kom till skogen den här dagen gick vi på en stig och vi hade inte kommit långt förrän Tammy upptäcker något på stigen. Vi kommer närmare och visst är det en ekoxe som går där. Äntligen, vi trodde knappt det var sant!!!

När vi hade fotograferat den en bra stund gick jag en runda i skogen med min hund Lukas. Längre in i skogen hittade jag en fantastisk magisk ek. Ja det låter konstigt men det är något speciellt med den eken och på den var det fullt med bålgetingar och Ekoxar.
Här både fotograferade och filmade vi ekoxens kamp inför parningen. Kampen går ut på att den som får bäst grep lyfter den andra och slänger ner den från stället de är på. Kvar står vinnaren.
Jag vill bara tillägga att även om kampen ser våldsam ut så är ekoxen en väldigt fredlig insekt.

 

Efter att Tammy och jag hittat ekoxarna besökte vi dem nästa varje dag. Vi har även hittat dem i andra skogar.
Vi har suttit i skogen varma sommardagar och kvällar, vi har sett dem flyga och när de kampar, vi har sett hur honorna gräver ner sig för att lägga sina ägg och vi har fått se nykläckta ekoxar krypa fram ur gamla stammar. Varje gång vi ska lämna skogen känns det vemodigt för man kan inte låta bli att tänka: kommer vi att få se dem igen?

Jag fylls av värme att få skriva och berätta om dessa varma sommardagar och visa de första bilderna på mina ekoxar. Jag hoppas jag kan sprida lite värme till er denna kalla tid.

Konsten att måla i vinterskog

I den gångna veckan höll jag och min syster Tammy en workshop kallad "Inspiration till nytänk inom fotograferingen".
Workshopen blev mycket lyckad och med många spännande reslutat från samtliga deltagare. Grattis allihop och vilken fantastisk inspiration ni alla har varit. Ute i fält fick vi även uppleva spännade händelser som naturen bjöd på, vi fotograferade vid hedniska platser och hittade märkliga spår från ... något.
Alla väder har en fördel för olika tekniker av fotografering. En av dagarna lämpade det sig att testa en ny teknik "WallArt" inom rörelsefotografering. För er som inte vet vad detta är så kan man förklara det med att man genom rörelse med kameran försöker skapa impressionistiska intryck.
Här är några av mina fotografier med dessa intryck.

Där tomten vilar

Min längtan till havet

Lövens penseldrag

Fenix

Vildarnas skog

Vintereld

Saga

Vinterblomma

Jag är i dina drömmar

Gränsen mellan det onda och det goda

Mitt uttryck för när det traditionella gör mig desillusionerad.